Man hör ofta folk prata om att världen är så himla liten. Men nej, ni har inte sett någonting. Världen är stor men gayvärlden är liten.
Träffar man en tjej kan man räkna med att man garanterat raggat på ett antal av hennes vänner, legat med hennes ex och stött på hennes bekanta på någon krog någonstans. Incesten är ett faktum och det har på något vis lett till att alla försöker roffa åt sig de bästa flatorna snabbt som ögat innan någon annan hinner före. Det finns ingen tid för vila och ordet ”långsamt” föll ur våra ordförråd i samma stund som vi gjorde entré ur garderoben.
”Stäng av filmen för i helvete här ska liggas”
I ett heteroförhållande är det vanligaste att man kanske ses över en kaffe och om det är trevlig går man på en lite råare dejt i form av middag och ett glas vin. Efter det ses man lite då och då för att sedan börja hångla i soffan till en film och rätt var det är har man inlett en relation. Det tar tid och det dröjer innan man ställer sin tandborste i sin partners badrumsskåp. Vi brudar som föredrar brudar däremot har en tendens att hoppa över allt det där krånglet med vin, bullar och film. Vi reser över hela landet för att träffa varandra och då jävlar får man passa på medan man har chansen. Vi köper storpack med tandborstar på Ö&B och sprider ut dem vart än vi kommer åt. Stäng av filmen för i helvete här ska liggas. Hej förresten, kul att ses. Vad sa du att du hette nu igen?
”Det som brukar bli lite tafatt är att allt så gå så fort på det känslomässiga planet”
Det i sig är väl inga konstigheter. Det som brukar bli lite tafatt är att allt så gå så fort på det känslomässiga planet. På facebook finns det en grupp som heter ”thegaynessinsweden”.
Den fungerar som ett slags forum för homosexuella där man kan ragga, snacka och klaga på livet i största allmänhet. Där dyker det upp långa texter dagligen som redogör för hur kära folk är i varandra efter att ha känt varandra i tre veckor.
Sen blir det tyst och efter ytterligare någon månad ser man samma person gå loss och förklara sin kärlek till någon ny.
Om ett heteroförhållande är en epatraktor så är ett lesbiskt förhållande ett snabbtåg i Asien. Det kan inte bara vara jag som inte hinner med.
”Om man har tur blir man lite småförälskad”
Som så många andra har jag en längtan efter att bli kär i någon långsamt. Lära känna en person utan och innan och låta känslorna infinna sig när dom gör det. Och det händer ju oftast inte efter tre veckor. I alla fall inte för mig. Om man har tur blir man lite småförälskad och får sig ett bra ligg innan man inser att personen i fråga inte alls var så som man hade tänkt sig. Så man tackar för sitt och blickar ut över gaysverige i hopp om att få syn på någon ny pingla.
”Det kan omöjligt bara vara jag som har tröttnat”
Det som gör att allting går så fort är nog att man som homosexuell i majoriteten av fallen träffar sin partner på nätet. Oftast bor man inte heller i samma stad och då blir det svårt att ta saker och ting lugnt. Det är inte ovanligt att relationen börjar och slutar med att man bara ses en helg och har kul. Man har alltså inte den tiden att prata, lära sig om varann eller känna efter. Det kan ibland skapa en känsla av att man inte fungerar med någon. Att ingen känns rätt. Rastlöst går man istället hem med folk från krogen och ”försöker igen” med sina ex. Det kan omöjligt bara vara jag som har tröttnat.
”Det är dags att vi slänger våra storpack med tandborstar”
Jag har dock en ihärdig tro om att alla människor är mer än de ger sken av vid en första anblick. Att det finns så mycket mer att hämta på insidan av kroppen. Vi måste bara lugna ner oss. Ge varandra en chans innan vi börjar se oss omkring efter någon ny och prata mer. Sluta förlova oss stup i kvarten och slänga våra storpack med tandborstar. Så är det någon som vill ta en fika med mig? Om vi har trevligt kan vi ju käka middag.
Krönikan är skriven av Linnea Runnander – Krönikör och debattör på Gaybladet.se
