När man blir vuxen och får bestämma själv vad man lägger sina pengar och sin tid på spårar det lätt ur. Teknik, kläder, skor, eller… mosaik?
Två saker som är en dålig kombination: att alltid ha en ny hobby, och att inte ha något tålamod. Jag börjar med en sak, tycker det är roligt i en månad eller två, sen börjar jag på nästa sak. Till exempel:
Jag ville göra mosaiktavlor. La ner massa pengar på att beställa hem mosaik i olika storlekar, former och färger. Resulterade i ett 20-tal tavlor, sen ville jag börja måla. Det visade sig att jag inte kunde måla, så jag började sticka en jäkla massa vantar istället.
Jag har nästan en hel bokhylla full med mina olika projekt. Jag har gjort egna ljus, scrapbookat, sytt en massa kuddar, gjort korsstygnstavlor, hållt på med nagelsmycken, skulpterat i lera, fixat egna mobilskal, tecknat, pysslat i största allmänhet, ja listan kan göras lång.
Varje ny sak jag som jag bara måste göra är en superbra idé. Det kommer bli så roligt och jag kommer hålla på med det i flera år och bli så himla duktig på det. Det sägs att man måste lägga ner 10 000 timmar på något för att bli riktigt bra. Jag lägger ner max ner 3 månader.
Min sambo säger ofta ”ska du inte göra klart det du börjat på?” Jo, jag ska ju det. Jag ska gjuta klart ljusen som stått i hörnan i köket i ett halvår. Strax. Jag ska bara göra klart mitt fotoalbum först. Det som stått längst in på matbordet i en månad.
Jag tänker att jag får i alla fall utlopp för kreativiteten, och det borde ju vara sunt. När hösten kommer är det smart att ha en låda garn hemma så man snabbt kan sticka ihop en varm halsduk. Jag tänker att det är lite charmigt. Nu ska jag kolla upp var man kan köpa pärlor att göra egna smycken av.