Okategoriserade
Like

Pierre Davidsson: ”De kallade mig hästbögen”

10 december, 2013
1452 Views
0 Comments
24 minutes read
Pierre Davidsson: ”De kallade mig hästbögen”
Foto: Pierre Davidsson

Foto: Pierre Davidsson


Pierre Davidsson från Växjö är idag 24 år gammal. Det hindrar honom däremot inte från att rikta blickarna tillbaka till sin skolgång.


När de andra killarna i skolan spelade ishockey, fotboll och bandy fick Pierre ett annat intresse.

Passionen för ridsporten växte ganska tidigt men den förvandlade skoltiden till ett helvete.

Vardagarna präglades av mobbing och skolledningen visade inget som helst intresse mot ett agerande. Istället tog Pierre problemet i egna händer.

Idag är han verksam i flera projekt och har vid flera tillfällen varit synlig i mediala sammanhang.

Gaybladet under dagarna intervjuat Pierre Davidsson, som i intervjun berättar om den svåra tiden och hur han mötte sin framgång.

Gaybladet: När började du rida och hålla på med hästar? Hur fick du det intresset?

Pierre: Intresset för ridsporten började i tidig ålder.Pierre

Djurintresset i stort var väldigt påtagligt som ung, och det lever kvar än idag.

Fartfyllt, oförutsägbart & riktiga hästkrafter fick mig att under början utav grundskolan prova på att rida, och jag var fast direkt.

Det var först när man väl flög av eller blev sparkad och fick erfara vilka smällar sporten kan ge, som jag verkligen insåg vilken otrolig sport och vilka fascinerande djur detta är.

Att manövrera 600 kg häst kräver kunskap, och inte minst mod.

Modet lärde man sig och det växte med tiden.

Att sätta sig på en häst och tro att det bara är att “styra” är allt annat än rätt syn.


Gaybladet: Hur kommer det sig att du började bli mobbad? När började det och vad gjorde du åt det?

Pierre: Ung kille och ridsporten som passion & intresse fick en tuff tid att följa, och en tuff tid övergick i ett helvete!
Ett helvete som höll på att kosta mig livet en mörk höstkväll.

Ett samhälle, och en syn på denna enligt många “tjejiga” sport fick mig att dagligen utstå glåpord och trakasserier.

Det var någon gång i tredjeklass det hela började ta form i en skepnad som inte var allt för allvarlig, men ändå så att det påverkade mig som person och min skolgång.

Åren gick, och väl när början av sjunde klass kom – det var då mitt livs värsta år skulle börja.

Ishockey, fotboll & innebandy är bara några av de sporter som killar i ungdomen vanligtvis utövar, men nu stod jag där aktiv inom ridsporten.

Ryktet om killen som red spred sig som en löpeld, inte bara på skolan jag gick på utan ryktet florerade på flertalet andra högstadieskolor.

Vännerna, som man trodde var ens vänner drog sig undan och många gick över på mobbarnas sida.

Anledningen tror jag personligen var att man upplevde en stor rädsla och ovisshet över att själv råka illa ut och bli utsatt.

Glåporden var många. Ordet “hästbög” är ordet som än idag sitter fast i minnet och det ord som allt som för ofta skreks mot mig. Trots att jag sedan väldigt ung varit väldigt stark och målmedveten som person så stod jag upp, men en daglig misshandel, psykisk som fysisk fick mig att sjunka längre och längre ner.

Rasterna tillbringades mestadels utomhus i en grubblande promenad över livet och över varför just jag skulle vara den som var utsatt.

Fåtalet vänner eller så kallade vänner hade jag – de riktiga vännerna fanns i stallet där jag tillbringade mer eller mindre hela min fritid.

Skolledningen fick kännedom om vad som pågick via mina föräldrar, och min dåvarande mentor pratade med eleverna i min dåvarande klass, utan resultat.

Skolledningen tog aldrig ämnet vidare, trots att det var en svår mobbing som pågick. Frustration hos mig och mina föräldrar med dagar i tårar efter skolan, och även misshandel fick dem inte att bry sig. Rektorn vände ryggen till och ingenting gjordes! Verkligen ingenting!

Pierre DavidssonSamhällets genusperspektiv om vad som är killigt respektive kvinnligt präglas idag i mycket.

I eliten av ridsportssverige domineras ryttarna till största del utav män, liksom är ridsporten från början mansdominerad men har på senare år sjunkit med drastiska siffror, främst bland killar inom ridskoleverksamheten.

Man behöver inte vara gay för att vara aktiv inom ridsporten som många verkar tro, även om det är relativt vanligt förekommande.

Ordet gay/bög används ofta som ett skällsord och skapar en negativ syn på ridsporten bland många killar tror jag.


Gaybladet: Men sökte du hjälp? Fick du respons?

Pierre: Jag sökte hjälp från en skolledning som totalt nonchalerade vad som pågick.

I efterhand har jag varit hos psykolog ett fåtal gånger för att bearbeta vad jag gått igenom under många år.

Den stora bearbetningen står jag nog själv för, och då relaterar jag det till mina nuvarande projekt som fått en enormt stor massmedial uppmärksamhet och som syftar till att hjälpa andra som har det svårt.


”Att vända motgång till framgång”

Pierre: Ett projekt som syftar till att få acceptans för killar inom ridsporten och om mobbing i stort.

Projektet har mina erfarenheter i bagaget och förmedlar dem genom att berätta hur man faktiskt kan vända en svår motgång till framgång, för det finns alltid ett ljus i allt oavsett hur svårt det kan tyckas vara att finna.

Detta projekt har bl.a lyfts upp i flera tidningar – Aftonbladet, Smålandsposten, ridsportstidningar för att nämna några.

Min medverkan i TV4s program efter tio med Malou Von Sivers där jag berättade om min tid som utsatt har fått en stor uppmärksamhet liksom artikeln i Aftonbladet, där hundratals personer kontaktade mig om deras egen situation i mobbingens värld.

Flertalet killar, aktiva inom ridsporten skrev även till mig om hur jag mer eller mindre tog orden ur munnen på dem, och hur de kände igen sig i min berättelse.Pierre

Min styrka jag idag besitter efter min bearbetning gör mig stark nog att ta upp ett ämne som påverkat mig något fruktansvärt.

Sveriges Radio har även vid ett antal tillfällen bjudit in mig att prata om projektet där det mottagits med värmande ord från lyssnare varje gång.

Min förhoppning är att inom en snar framtid få Svenska Ridsportförbundet att satsa på killar genom en eventuell kampanj eller liknande för att få bukt med detta stora problem som idag finns i samhället.

Dem har ett ansvar emot sina utövare, och ansvaret mot killar behöver bli betydligt bättre för att få in fler killar till ridsporten och få dem att våga börja rida, utan att känna att deras “manlighet” försvinner.


”Barncancertrampet”

Pierre: En idé som en sen sommarkväll föddes vid mitt köksbord 2012 och som idag är allt annat än bara en idé.

Hela visionen syftar till att alla i samhället genom en symbolisk handling är med i kampen mot barn med cancer.

En relation till cancer, tror många – så är inte fallet.

Detta projekt syftar till viljan att hjälpa andra, och utmynnar i min tid som utsatt för mobbing.

Under bara två års tid och från början utan den minsta erfarenhet utav eventkoordination från liknande arrangemang så har detta projekt dragit in över en kvarts miljon kronor till Barncancerfonden.

Barncancertrampet syftar till att alla i samhället genom sin deltagaravgift bidrar i kampen mot cancern.

Helt oavsett förutsättningar och på sin egna tid cyklar man en förutbestämd sträcka och det är ingen tävling.

Arrangemanget föddes i Växjö, och Växjöborna har sett till att visa att vi är en stad som kämpar för livet tillsammans, vilket har fått Barncancerfonden att satsa helhjärtat på detta projekt som numera är rikstäckande varje år.

Till sommaren beräknar man att Barncancertrampet ska finnas i mellan 8-10 städer

En gång en idé som skulle ske en dag för den goda sakens skull – idag en årlig familjefest.

Dessutom har Barncancertrampet fått flertalet utmärkelser:

  • Svenska Hjältar nominering – Aftonbladet & TV4s stora samhällssatsning där man prisar & lyfter fram personer som gör hjältedåd, personer med civilkurage och vanliga medmänniskor. Sex personer får pris på Svenska Hjältars tvsända gala som sänds i TV4 Fredagen den 20 December från Cirkus i Stockholm. Än idag väntar jag nervöst på beskedet om min nominering bär hela vägen till Stockholm.

http://www.aftonbladet.se/svenskahjaltar/article17335407.ab

  • Stipendie – HejaVäxjö i samarbete med Smålandsposten. Tidningens stora kunder har en gemensam procent av deras kostnader som var år avsätts till detta stipendie som årligen tilldelas en person som lyft upp Växjö och satt orten på kartan genom sitt arbete. Stipendiet mottogs för några veckor sedan under en mindre gala där ett hundratal personer deltog.
  • Årets Kronobergare – nominering och finalplats. Sveriges Radio Kronoberg har sedan 1985 lyft upp personer som gjort något speciellt för vårt län och satt det på kartan. Ingvar Kamprad, Karolina Kluft, Charlotte Perelli är några av dem som fått titeln genom åren. Idag är jag en av fem utvalda av dem åttio nomineringarna lyssnarna nominerat. Den 2 Januari avgörs och presenteras vem utav finalisterna som blir Årets Kronobergare 2013 på Residenset i Växjö i direktsänd radio. Det är lyssnarna som röstar vem de vill ska få ta över titeln, och röstningen pågår fram till Söndag denna veckan.

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=106&artikel=5727549

Pierre

Gaybladet: Hur reagerade dina föräldrar?

Pierre: Frustration och hopplöshet över att skolan inte tog tag i saken, utan nonchalerade det totalt.


Gaybladet: 
 När kom du ut? Hur tog dina föräldrar emot det?

Pierre: Det var relativt nyligen, och dem tog det bättre än förväntat.

Att veta att jag är precis lika älskad oavsett om jag träffar tjejer eller killar får mig att inse hur lycklig man verkligen kan vara.

Mina närmsta vänner vet allt om mig, precis allt och dem har tagit det oerhört bra och är glad för min skull.

Det finns ingen som har tagit det illa vid sig, och skulle det finnas någon som gör det så är det en person som verkligen inte lever i dagens verklighet.

Jag bryr mig inte om vad folk tycker, så länge jag är lycklig så gör jag precis det som känns och är rätt för mig.

Jag har alltid tyckt att det inte finns någon anledning till att skrika ut att jag är gay, för det gör inte de heterosexuella så varför ska jag?

Idag lever jag lyckligare än aldrig förr och har min kille som betyder oerhört mycket för mig.

Vi träffades på ett rätt konstigt sätt för att vara över de sociala medierna – instagram.

Idag är jag minst sagt glad över att jag la ut den bilden, vid just det tillfället och att han såg den!

Trots att vi bor med långt avstånd ifrån varandra för tillfället så spelar det ingen som helst roll, för den kärlek jag känner till denna killen slår allt som kan tänkas komma ivägen!


Gaybladet: 
Personerna som mobbade dig, var finns de idag? Tänker du på de här personerna ibland?Pierre Ridsport

Pierre: De som utsatte mig för mobbing en gång i tiden bor nog idag lite utspritt i landet.

Det händer att man springer på någon på stan och möter varandras blick någon enstaka gång.

Jag vill absolut inte på något vis hämnas eller är ute efter hämnd som många har sagt till mig att de tycker jag ska vara med tanke på den massmediala uppmärksamhet jag fått den senaste tiden.

Så länge dem idag inser vad dem gjort och inser att det är ett allt annat än korrekt beteende så räcker det för mig.

Jag behöver inte ens höra en ursäkt, utan allt jag innerligt hoppas på är att dem tar lärdom av vad mobbing faktiskt kan leda till och hur lågt en utsatt person kan sjunka.


Gaybladet: 
Vad skulle du rekommendera för andra som befinner sig i en liknande situation?

Pierre: Definitivt att aldrig ge upp – ALDRIG!

Det är alltid den som är utsatt för mobbing som uppfattar situationen på sitt vis och det kan ingen annan ta ifrån en person.

När jag var mobbad blev jag väldigt egocentrerad och man lever ofta ensam och för sig själv och grubblar över precis allt, verkligen allt. Våga vara öppen mot din omgivning – vänner, familj & skola och berätta hur och vad du känner för att du ska kunna få den hjälp du behöver.

Att må dåligt och vara utsatt för psykisk ohälsa är något som många gånger är tabubelagt, men alla mår vi dåligt och blir deprimerade någon gång i livet, och det är en mänsklig faktor på ett trauma man utsätts för.

Skulle mobbingen gå så pass långt så finns det idag väldigt bra lagstiftning mot mobbing i skolor, där skolan har en väldigt stor skyldighet gentemot dem utsatte eleven som man kan ta hjälp utav.

Att skolorna jobbar aktivt mot mobbing och främjar mångfald och att människor är olika är ett stort steg man i skolans värld har att ta.

Kan vi tillsammans hjälpas åt så kan vi minska mobbingen i dagens skola där 50.000 barn & ungdomar idag 2013 är utsatta, enligt Firends senaste rapport.


Gaybladet: 
Beskriv en tid när det var som värst.

Pierre: Hopplöshet, förtvivlan & en extrem rädsla.

Ett maraton var dag genom att bara ta sig till skolan.

Rädslan över att bli slagen, hånad & få glåporden kastad på sig gjorde att jag vid flera tillfällen mådde så pass dåligt att betygen rasade och jag var hemma från skolan.

En sen höstkväll räddade en larmoperatör mitt liv genom att tala mig tillrätta då jag med all beslutsamhet beslutat att ta mitt liv genom att dränka mig.

Förståelsen jag fick utav henne efter ett långt samtal om hur långt jag klarat mig igenom mobbing och hur stark hon tyckte jag faktiskt va, var orden som skulle få mig att inse att jag inte kunde ge upp!

Henne har jag att tacka för mycket idag när jag blickar tillbaka över min tid som utsatt.


Gaybladet: 
Hur ser ditt liv ut idag efter allt?

Pierre: Idag 24 år, med en livsglädje större än mycket annat.

En stark insikt i hur värdefullt livet är, men även hur skört livet faktiskt kan vara i många situationer.

Kärleken har jag även sen en tid tillbaka funnit och jag känner mig idag otroligt lycklig och glad över att jag faktiskt insåg hur långt jag denna mörka höstkväll faktiskt tagit mig.

Viljan att dela med mig av mina erfarenheter och hjälpa andra får mig att aldrig ge upp och alltid jobba för ett bättre samhälle.

Ett tydligt exempel på detta är att jag numera sökt in till mitt drömyrke – polisen, och kommit vidare i deras kvotering och tester.

Mina erfarenheter genererar många tankar, som förverkligas genom mina projekt.

Senaste tid har båda projektet som löper hand i hand fått en riktigt stor och nästintill ofattbart stor uppmärksamhet, vilket både glädjer och förvånar mig, men även får mig att inse hur otroligt viktigt dessa ämnen är att ta upp.

En vardag fylld av arbete på mitt ordinarie arbete i kombination med mina två projekt under fritiden får mig att ha fullt upp för det mesta.

Träning i alla dess former har under flera år präglat min vardag och gör än idag.

Ridning, cykling, löpning & gym är vardagsmat för mig, och under sommaren 2013 cyklade jag från Växjö ner till Paris tillsammans med cirka 1000 andra personer till förmån för Barncancerfonden.

20 mil om dagen under en veckas tid ger sig tillkänna kan jag lova – köttsår på skinkorna, men med vetskapen om vad vi kämpar för får mig att aldrig ge upp – jag kämpar för livet, gör det Du också!

Axel Bäckström
Daniel Porsche

E-post: redaktion@gaybladet.se

Comments are closed.