”- Det ni håller på med är sjukt!” ”- Onormalt och äckligt!” ”- Måste vara något fel med er uppväxt!”
Det var bara några av alla kommentarer som strömmade in på hemsidan efter att en artikel om att Ryssland hade framställt ett vaccin som sades kunna bota homosexualitet lades ut. En artikel som förvisso var en satir, men kanske vid närmare eftertanke inte helt omöjlig ändå.
Att Ryssland inte är världens HBTQ-vänligaste land har väl ingen gått miste om vare sig i tv, tidningar, radio, bloggar och på folks nyhetsflöde på sociala medier den senaste tiden. Det var dock en enskild kommentar som gav upphov till just denna krönika. Just en ynka liten kommentar från kanske en minst lika liten och ynklig människa, vad vet jag, som fick mig att helt enkelt känna mig tvungen till att skriva ett par ord. ”- Det är löjligt att en sida som denna överhuvudtaget ska finnas. Ni bögar kastar alltid skit på andra och ser er själva jämt som offer!”. Ja ungefär så löd kommentaren. I sin fula, riktiga, sanna bemärkelse.
”Vill också ge ett par valda ord tillbaka”
Personen bakom kommentaren måste ha valt sina ord väl. Måste ha känt sig ordentligt road och stolt efter att ha skickat iväg kommentaren på en sida som riktar in sig för just oss HBTQ-människor. Eller till oss människor som alltid kastar skit på andra och som alltid ser oss själva som offer för att rätta mig själv.
Till dig vill jag bara säga. Ja till att börja med vill jag ju enkelt bara spontant fråga vad du gör här? Men till dig vill jag också bara ge ett par väl valda ord tillbaka. Jag ska också känna mig stolt och oerhört road efter detta. Var så säker. Kanske rentav också försöka vägleda dig ur den mörka, trista och mycket trångsynta stig du tycks vandra. Till dig vill jag bara ge ett litet svar på tal.
”Det är på grund av dig”
Det är på grund av dig som jag aldrig håller min pojkvän i handen på väg in till stan för att ta den där latten på fiket i solen. Det är på grund av dig som jag alltid går över till andra sidan gatan när gänget med en grupp killar kommer gåendes framför mig efter en vild utekväll på klubben.
Det är på grund av dig som jag och tusentals andra killar och tjejer funderade på att hellre leva i förnekelse resten av livet, än att berätta för mamma eller pappa hur det egentligen låg till med den där sexualiteten i tonåren. Det är till och med på grund av dig som många av oss kanske även funderade på att ta livet av sig?
Det är på grund av dig som människor i Ryssland just nu förvägras leva det livet dem egentligen vill leva. Det är på grund av sådana som dig som människor i andra liknande länder även dem inte vågar visa upp sina regnbågsfärgade hjärtan. Hjärtan som bara vill komma ut och få vara sig själva. Få blomstra ut och få känna den glädjen som du förmodligen känner?
Det är på grund av dig som utvecklingen av acceptansen för oss HBTQ-människor snarare går bakåt än framåt i tider som dessa. Och vet du vad? Det är dessutom på grund av dig som en sida likt Gaybladet behövs!
Vi behövs
För så länge kommentarer likt dina förekommer behövs vi. Så länge folk anser att jag och min pojkvän är sjuka behövs vi. Så länge folk skriker onormalt till flatorna på stan, eller äckligt till bögarna på bussen så behövs vi. Så länge du, dina anonyma kommentarer och dina trångsynta anhängare påstår att det måste vara något fel i min uppväxt behövs vi.
Jag hade förövrigt den bästa och tryggaste uppväxt man kan önska sig men det hör inte hit. Snarare en liten parantes i sammanhanget som du råkar ha så väldigt fel i. Så länge hatet finns – som enbart bygger på okunskap – behövs en sida likt vår. Och alla andra HBTQ-relaterade sidor också för den delen.
Och jag kanske kan ge dig rätt. Jag kanske kan tycka att du har en poäng när du säger att ”sådana som jag” alltid ser mig som ett offer. Jag kanske kan acceptera och till och med hålla med dig. Men när den dagen kommer min vän så har jag också lite jag vill att du ska vara på det klara med. För när den dagen kommer ska jag kunna ta den där latten i solen, och samtidigt hålla min pojkvän i hand.
Den dagen ska jag inte gå över på andra sidan gatan så fort jag ser ett okänt gäng komma framför mig. Den dagen ska jag i stället gå rakryggad fram utan några som helst tvivel på konsekvenserna av det. Den dagen ska jag inte fundera på om tonåringarna idag hade det lika svårt som mig att ta det där steget och faktiskt komma ut som jag hade då.
Och jag ska fan i mig inte heller läsa en enda rad på Facebook om ytterligare en hatattack i Ryssland på en oskyldig ung kille eller en minst lika oskyldig tjej. Inte heller vill jag läsa om ett stenat bultande regnbågshjärta i något annat trångsynt land
Den dagen. Ja den dagen min stolta anonyma vän. Då ska jag ge dig rätt. Då är jag beredd att lägga ner.
Robin Strandberg är skribent och krönikör på Gaybladet.se. Hans blogg hittar du här.