Med Weekend (2011) och 45 år (2015) visade sig Andrew Haigh vara en ytterst skarpsinnig berättare av människors hemligheter och intimitet. Hans mogna bildspråk är tydligt influerat av den tradition från 1960-talet som benämns som ”diskbänksrealism”, i vilket man strävade efter att skildra det osminkade och vardagsnära hos gemene man. I anslutning till detta stilistiska grepp har han riktat in sig på en mer samtida kontext i urbana miljöer.
I sin senaste film, All of Us Strangers, är han sin stil trogen, men den här gången tycks han våga ge sig i kast med sub-genren ”urban fantasy”. Manuset är baserat på Taichi Yamadas roman Främlingar från 1987, men handlingen är istället förflyttad till London och med engelska rollfigurer. Manusförfattaren Adam (Andrew Scott) arbetar med ett nytt tv-manus och under den kreativa processen upptäcker han ett nytt mystiskt sätt att läka från det obearbetade traumat av att ha förlorat sina föräldrar för 30 år sedan när han bara vara 12 år. Parallellt med sitt arbete inleder han ett spirande förhållande med sin granne Harry (Paul Mescal) från nedervåningen.
I grund och botten har Haigh skapat en sinnlig film om psykisk ohälsa, ensamhet och sårbarhet, och det gör han med ett subtilt berättande där han vågar lita på sin publiks emotionella intelligens. Han värjer sig inte för det svåra och söker heller inte yttre melodramatiska effekter, vilket delvis förklarar varför hans rollfigurer ofta ter sig som passiva i förhållande till dramaturgin. Bildspråket pendlar mellan det verklighetstrogna och det surrealistiska, för att på så vis avspegla sorgens komplexa natur. I flera scener är ömheten mellan Adam och Harry stundtals vacker att beskåda, något som ytterligare förstärks av Scotts och Mescals fängslande gestaltning.
Recenserat av Filip Hallbäck
