Svenska kungafamiljen, en institution som bygger på arv och tradition, har länge varit en symbol för nationell identitet. Men i en tid då samhället utvecklas och förändras, är det viktigt att ifrågasätta hur väl denna institution representerar alla delar av det svenska samhället, inklusive HBTQ-rörelsen.
År 2025 uttryckte kungen att han var ”öppen för deltagande i prideparad”, men detta löfte har ännu inte uppfyllts. Denna tomma gest visar på en brist på genuint engagemang och förståelse för HBTQ-rörelsens kamp och värderingar. Det är inte tillräckligt att bara vara ”öppen” för deltagande; det krävs konkreta handlingar och stöd.
Kronprinsessan Victoria har visat ett visst engagemang för HBTQ-rörelsen, men detta engagemang har ifrågasatts. Trots att hon har deltagit i evenemang som QX Gaygala, har det argumenterats att detta mer är ett försök från kungahuset att tvätta bort det historiska arvet av homofobi, snarare än ett genuint stöd för HBTQ-rättigheter.
Monarkin representerar en institution baserad på arv och tradition, vilket står i kontrast till HBTQ-rörelsens kamp för jämlikhet och rättvisa. Monarkin symboliserar också en hierarkisk struktur, där vissa människor är födda till privilegier baserat på deras blodsband, vilket strider mot HBTQ-rörelsens strävan efter jämlikhet för alla, oavsett sexuell läggning eller könsidentitet.
Det är också viktigt att notera att kungahuset inte har varit aktivt i stöd för HBTQ-rättigheter under de mest kritiska tidpunkterna i historien. De var tysta när homosexualitet var olagligt, när det betraktades som en psykisk sjukdom, och när kampen för äktenskapsrättigheter pågick. Deras stöd nu, när HBTQ-rättigheter är mer allmänt accepterade, kan ses som opportunistiskt snarare än genuint.
Dessa brister pekar på en större fråga: behovet av att omvärdera monarkins plats i det moderna svenska samhället. Monarkin, som en odemokratisk institution där makt och privilegier överförs genom blodsband snarare än genom folkets vilja, står i strid med de demokratiska principer som Sverige värderar.
Det är dags för Sverige att bli en republik, där statschefen väljs av folket och representerar alla dess medborgare, oavsett sexuell läggning, könsidentitet, etnicitet eller religion. En demokratiskt vald statschef skulle inte bara vara mer representativ för det svenska folket, utan skulle också kunna hållas ansvarig för att stödja och främja HBTQ-rättigheter på ett sätt som monarkin inte kan.
För att verkligen stödja HBTQ-rörelsen, behöver Sverige en statschef som aktivt arbetar för att främja HBTQ-rättigheter, utmana homofobi och transphobi, och använda sin plattform för att utbilda allmänheten om HBTQ-frågor. En odemokratisk monarki kan inte erbjuda detta. Det är dags för förändring. Det är dags för Sverige att bli en republik.
Skrivet av: Adam Nilsson, student i medie- och kommunikationsvetenskap.
