Är homosexuella förhållanden mer jämställda än straighta? MTV visar så konservativa värderingar på bästa sändningstid att jag blir mörkrädd i vårsolen.
Programmet går ut på att en tonårstjej ska flytta in hos sin pojkväns familj, och hans föräldrar hatar henne. Hur ska de ändra på henne så att hon har bättre inflytande på deras son?
Mamman gillar inte att flickvännen klär sig utmanande och att hon inte kan laga mat. Hur ska hon kunna ta hand om sin kille om hon inte kan laga mat?
Tjejen förklarar att hon klär sig för sig själv och hon är nöjd med hur hon ser ut. Hon ifrågasätter varför han inte kan laga mat till sig själv? Mamman kallar tjejen för bimbo.
Religiösa värderingar
Efter jersay shore, geordie shore och alla andra shores med sex, naket och supande så får vi en dos av förlegade, konservativa religiösa värderingar nerstoppade i halsen. Jag kräks.
Könsroller har debatterats länge nu – och ändå sitter jag i soffan klockan nio en måndag och är förbannad. Men så börjar jag tänka, hur ser könsrollerna ut i flator och bögars förhållanden?
”Så vem är mannen i förhållandet?” har väl alla flator hört – och tvärtom för bögarna. Vi kan skämta om det för vi vet att det inte finns en man i ett lesbiskt förhållande. Det är liksom det som är själva poängen. Men många heterosar har inte förstått det.
”Vad man är bra på”
Det är lättare för oss! Det finns även mellan flator och bögar en oskriven regel om vem som gör vad i hemmet. Men det är mer baserat på vad man är bra på än vilket kön man har. Den ena skruvar upp hyllor och lagar mat, den andra byter glödlampor och städar.
Normer som säger åt oss hur vi ska vara på grund av vårt kön blir såklart även bögar och flator hela tiden utsatta för. Och heterosar kan såklart vara jämställda! Men det är lättare för oss bögar och flator att vara jämställda och bryta loss från könsrollernas kedjor och lås.
Det finns ingen färdig mall för hur vårt förhållande ska se ut, vi måste forma det själva från första början. Jag vet många heterovänner som utan att tänka på det agerat efter dessa normer och könsroller när de inlett ett nytt förhållande.
De halkar in i det utan att förstå det själva. Men för oss bögar och flator finns inget regelverk att falla tillbaks på.
Serien slutar med att mamman inser att hon måste släppa sin son lite och flickvännen lagar mat på eget bevåg till hela familjen. En kompromiss, en liten dans i kedjor och lås.
Och jag är så glad att mitt förhållande är utformat precis så som jag vill ha det, långt ifrån alla normer och värderingar som samhället prackar på mig annars. Eller är det verkligen det? Hur jämställda är era förhållanden?
