Jag vet egentligen inte riktigt vad som hände förra veckan i Göteborg.
Förutom ett lagom kul startfält var Ace Wilders direktplacering till finalen en aning oväntat. Jag hade räknat ut henne helt och hållet, men av någon mystisk anledning fattade folk tycke för låten och saken var klar.
Bortser vi från refrängen var för mig låten i sig ett enda stort frågetecken. Men folk gillade det – uppenbarligen – så jag antar att det är bäst att hålla truten och faktiskt inse att tittarna inte fattar vad dom håller på med?
Hade ni tänkt att detta skulle representera oss i Danmark sen? Nej det tror jag inte ni har planerat. Precis. Varför då rösta från början? I don’t get it. Men tillsammans med Oscar Zia – surprise surprise – blev hon hur som helst kvällens drottning.
Shirley Clamp fick, precis som jag misstänkte, se sig slagen av en generation yngre pojkar och flickor återigen.
Betvivlar starkt på att hon återkommer till schlagern dom kommande fem-tio åren? Men hur som helst. Nu blickar vi framåt.
Helgens deltävling ser lite annorlunda ut om vi ska jämföra med föregående. Denna vecka finns det ju faktiskt hopp för att tävlingen fortfarande erbjuder kvalité framför lekstuga.
Ta Alcazar som ett exempel. Dom kommer in i tävlingen med ett nummer som bokstavligt talat sopar banan av resterande 7 bidrag.
Med glitteroutfits, pyroteknik som heter duga, Carola fläktar och en gigantisk discoboll som de dessutom gör entré ifrån 6 meter upp i taket sätter de härmed skåpet vart det ska stå. Och det var väl på tiden? Äntligen ett gäng artister i årets tävling som fattat att det faktiskt är Melodifestivalen de tävlar i.
Att låten är en exakt kopia av gruppens tidigare succé ’Stay the night’ (ja det enda som är utbytt är i stort sett texten) är en annan historia.
Men vem tusan bryr sig? Nu kanske folk äntligen fattar att gruppen faktiskt är något att räkna med, även utanför Sveriges gränser – precis lika mycket som dom var att räkna med 2009.
Jag har bara en sak och säga till dig där ute: Rösta! Skulle inte detta direktkvalificera sig till finalen på Lördag vet jag allvarligt talat inte vad jag ska ta mig till. Mitt numera vissna schlagerhjärta lär aldrig mer få vakna till liv. Det är en sak som är säker.
En viss Linda Bengtzing återvänder dessutom till tävlingen. Och det är nog fler än jag som har väntat på det.
Denna gång gör hon det däremot inte med en ’Jag ljuger så bra’ eller ’Alla flickor’. Utan i stället får vi se en lite mer rockigare variant av ovan två nämnda, ’Ta mig’.
Jag har faktiskt inte riktigt bestämt mig för om detta är ett smart drag av Linda eller inte.
Nackdelen finns att alldeles för många förväntat sig en hederlig gammal Bengtzing-dänga, och när de väl upptäcker att så inte är fallet på Lördag finns risken att rösterna hamnar på en annan artist och låt. Jag vet inte.
Hoppas dock att jag min schlagerbög får mig ett slag på fingrarna eller två när hon väl går ut som bidrag nummer sex på Lördag. Jag hoppas att Linda tar mig, precis som hon lovar och sjunger. Ja, inte bokstavligen alltså.
Anton Ewald gör egentligen ingen större förändring i år från sitt deltagande förra året. Möjligtvis en mikrofon som skjuts upp ur golvet. Men that’s it. Och med hans generation av unga fans känns det precis lika färdigt som med Oscar Zia förra veckan.
Det krävs liksom inte så mycket mer än ett oskyldigt leende hit, och en oskyldig blick dit för att saken ska va klar. Och till kidsens mammor och pappor på Lördag kan jag väll bara säga: Sno deras mobiltelefoner… for goodness sake!
Janet Leon lär få sjunga skiten ur sig för att detta ska gå hem. Och med en sjuk och hes röst kan det sluta lite hur som helst. I.D.A och Ammotrack tillhör båda kategorin rock. Dvs. något vi både sett och hört tillräckligt mycket av den här säsongen.
Ellinore Holmer från Glada Hudik trevar sig igenom en sömnig liten visa och vet inte riktigt vilken kamera hon ska titta in i. Jag förväntar mig heller inget annat, och vem gör egentligen det? Går hon vidare beror det enbart på att hon är den hon är. Och huruvida det är rätt eller fel får någon annan svara på.
Däremot tror jag att en viss Josef Johansson med låten ’Hela natten’ kommer stå för veckans överraskning. En konstig, anonym underdog med en riktigt bra låt. Ja det är ju som givet för en skräll.
Ser mest fram emot på Lördag: Alcazar. Alcazar. Alcazar. Och Alcazar.
Recensionen är skriven av Robin Strandberg – Gaybladets schlagerexpert och schlagerskribent
