Krönikor
Like

Jennifer Frisk: ”Det mest provocerande”

20 januari, 2014
720 Views
0 Comments
4 minutes read
Jennifer Frisk: ”Det mest provocerande”

kronika

Det som förmodligen provocerar mig mest av allt är kvinnor som inte vill kalla sig för feminister. ”Såklart att jag är för jämställdhet, men jag är inte sån där feminist”. (Det är precis det feminism ÄR men okej, vi hoppar över den diskussionen). Att som kvinna vägra kalla sig feminist är så brutalt bortskämt och naivt.

Hundra tusentals kvinnor har under minst hundra år kämpat med sina ord, knytnävar och hela sina själar för att du ska få lov att vara en medborgare i samhället. För att din far eller make inte ska få äga dig som en del av inredningen, för att du ska få lov att skilja dig om din man slår dig, för att om du blir våldtagen ska det inte vara ditt fel.

Så otroligt många kvinnor världen över har dött för din rätt till utbildning, din rätt att rösta, för att din röst ska få lov att bli hörd. Och det du använder din röst till är att yttra orden ”Jag är inte sån där feminist”. Och det sorgliga med det är att om dessa kvinnor hörde dig yttra de orden skulle de bara kämpa hårdare för att du ska bli medveten om de maktstrukturer som osynliggör dig.

Sedan jag gick i skolan har genus införts som en del av undervisningen. Inte överallt, men jag tror att det är på väg. Det är okej att saker tar tid, men det är inte okej att vi ignorerar dem.

Med vår tidsräkning tog det 1 921 år för kvinnor att få lov att vara myndiga även om de var gifta. Det tog 1 864 år innan det blev olagligt för en man att slå sin hustru. Men det finns en uppfattning om att år 2013 är vi klara, vi är så jämställda som vi kan bli.

Det finns ingenting kvar att problematisera, analysera och ingenting att sträva mot. Vi är klara! Hurra! Nej, såklart inte. 1 921 år av lagar mot kvinnors rösträtt, men 92 år efter det är vi helt jämställda? Det funkar tyvärr inte så.

Men om det är något jag vet så är det att jag vill vara en av dessa hundra tusentals kvinnor som genom historien slagits för kvinnors rättigheter. Någon dag kommer jag dö och när den dagen kommer ska jag dö med jävligt vassa armbågar, blåmärken på fingertopparna efter arga tangentslag och med en röst som kan skära genom glas. Och tanken på att någon kvinna om 100 år kommer sitta och säga ”Jag är inte sån där feminist” får mig bara att kämpa ännu hårdare.

jennifer_byline

Comments are closed.