Om jag hade fått den här frågan innan mina 15 minuter i rampljuset, skulle jag gjort samma jag? Inspelningen av en ny tv-serie gav mig en kick som jag inte kan förklara.

Jag klistrade på mig ett poker face tidigt. Den karaktären vi skapade kunde man bara älskade eller hata. Jag var 22 år och hade glamourmodeller som förebilder. De här karaktärerna som var med i programmet gjorde det inte bättre för mig, om man säger så.

Jag ångrar aldrig något, fast där ljuger jag. Jag ångrar att jag ställde till med bråk och bröt kontakten med närstående. Det är en lärdom.

När media fick upp ögonen för mig så tänkte de att jag var någon de kunde tjäna pengar på. Jag fick åka på turné och vara tillsammans med människor som var lika snygga och vilda som jag.

Jag gjorde flera tv-program och musikvideos. Vi ville bara krydda på tillvaron. Under mina uppdrag träffade jag människor som avgudade någon som jag inte visade sig vara. Jag kunde sjunga och mitt CV var bra. Det var musikal jag ville göra, att vara en förebild.

Ville hjälpa andra att komma ut

Jag var superblonderad och feminin till tusen. Förhoppningarna fick mig att tro att jag skulle hjälpa andra att komma ut med sin läggning, men jag hade fel. Det är fortfarande många som sitter kvar i garderoben, än i dag.

Om jag skulle tänka annorlunda och få mina 15 minuter i programmet Paradise Hotel så kulle den här krönikan vara ett självmordsbrev. Det finns så många vackra och begåvade människor där ute som inte förstår inte att de går på sin egen begravning när de skriver på det där tv-kontraktet.

Jag har fått en stämpel i pannan. Den stämpeln har människorna själva stämplat, särskilt de som har fått en annan bild av vem jag egentligen är. Åren går och jag har gömt mig för att försöka växa upp som en människa.

Men jag lever fortfarande kvar i Flashback-trådar där människor går in för att diskutera allt möjligt. Jag har valt att inte gå in för att läsa vad som skrivs om mig.

Människor kommer fram till mig varje dag, andra viskar saker bakom min rygg. De brukar oftast säga att de känner igenom mig och att jag är trevlig.

I grund och botten är jag en skådespelare och stylist som jobbar mycket runt om i hela landet. Många känner igen mig.

Annan person i verkligheten

Men jag tycker fortfarande synd om min familj och mina vänner som blir grillade för att jag inte är som alla andra. Den enda styrkan som finns där är att de säger att jag är en helt annan person i verkliga livet.

Jag är dock fortfarande skadad och det finns många djupa spår. Mycket handlar om utseendet. Ibland står jag framför spegeln och skriker att jag är tjock och ful, och att jag aldrig skulle gå ut i mjukisbyxor. Men det är inte mig det är fel på, det är alla andra.

Det finns vissa utmärkande saker som har följt med mig i karriären. En del människor har försökt komma in i mitt liv i hopp om att jag kommer ge dem framgång. Nu har jag vänt blad. Jag gör ingenting gratis längre, för vad kommer jag få tillbaka?

Tänk att så få minuter kan förändra hela ditt liv. Hade jag haft sex i tv så skulle tittarna bli ännu galnare.

Jag är precis som alla andra människor. Den enda skillnaden är att det händer mer galna saker i mitt liv, precis som på film.

Nyligen var jag och hälsade på min pappa, därefter besökte jag Pride i Stockholm. Jag blev fast i förseningar och kom till Göteborg på onsdagsmorgonen vid tre på morgonen.

När jag anlände var jag trött och såg ut som ett spöke. En utländsk taxikille plockade upp mig och plötsligt händer något som jag råkat ut för många gånger. Med sin blick försöker han klä av mig. Jag tittar och ser att han har en ring på fingret, och för att distrahera honom frågar jag hur gammal han är.

Killen börjar då berätta om sig själv och förklarar att han är 30 år. Han tittar på mig och frågar om jag jobbar som modell. Överraskande nog tillägger han att mina ögon är förtrollande.

Sen kommer det sjuka. Plötsligt börjar han gråta och ursäkta sig för att han är upphetsad. Killen var hetero och skulle nog aldrig få för sig att vara otrogen mot sin flickvän. Han kanske till och med var homofob.

Men tänk att min utstrålning och mitt utseende har förtrollat så många män. Det får mig att förstå att kärlek inte har något att göra med kön.

Det slutade med att den här killen erbjud sig själv till att vara min privata chaufför, men jag tackade nej. Jag tänkte på hans tjej som troligtvis skulle bli förkrossad om hon fick reda på det. Jag brukar säga att vi måste leva livet i sanning och inte vänta på att någon kommer till dig. Vi behöver må dåligt för att kunna må bra.

Så mycket mer än den där Ullareds-bögen

Jag blickar aldrig tillbaka. Istället ser jag framåt på framtiden och kämpar för att alla ska få en korrekt bild av vem jag är. Just nu skulle jag varit bortrest och spelat in ett nytt tv-program. Det har varit så många möten, tester och planeringar.

Under mitt senaste möte med produktionsbolaget så tänkte jag på all kraft och ork som jag lagt ner. Jag har kämpat mycket för att få arbeta. I alla dessa år ville jag visa att jag var så mycket mer än den där ”Ullaredsbögen”.

För tre månader sedan fick jag en roll i Anne Franks dagbok. Vid ett tillfälle vaknade jag upp och övertalade mig själv att jag aldrig mer skulle delta i ett tv-program som skulle förstöra mitt liv. Det fanns ingen grisbonde som skulle göra mig rik.

Mitt budskap är tydligt. Drömmer du om att bli känd så ska du inte räkna med varken pengar eller riktiga vänner. Kärleken kommer inte finnas där, och det är inte säkert att du får ditt drömjobb.

Ibland kan det vara skönt att få uppleva kärlek och ett glas alkohol för stunden. Men i det här spelet kommer det alltid komma nya spelare. Du kan hamna i missbruk och få de där 15 minuterna i rampljuset att bli din enda tröst och vän.

Jag känner tyvärr många som kämpat för sina drömmar. Men när de växer och når lite framgång så glömmer de bort vem de är. De glömmer att de är precis som alla andra. Även människor brukar kissa och bajsa.

Mitt råd är att man precis som jag kör rena spel. Gör man inte det så kommer vi alltid gå skilda vägar.

 
Mattiaz ”En ö-kändis” Björling