Charlotte är en 27 årig musiker från Stockholm. Hon älskar film, kultur, att sjunga, måla, skriva och att göra film. En kreativ tjej som älskar att skapa saker. Mirella är 30 år. Hennes pappa är italienare. Mamman är est.
Mirella är egenföretagare och driver ett café och en tennisshop. En typisk festivalmänniska som precis som sin flickvän också älskar musik och film. Charlotte och Mirella är ett par. Lesbiska. Homosexuella. Flator. Eller också ett helt vanligt par. Kalla det vad du vill.
I sisådär sju år har dom i alla fall hängt ihop, och i samband med en ny artikelserie där vi ska få bekanta oss med lite olika homopar i Sverige är alltså dessa tuffa brudar först ut på tur att grillas och möjligen inspirera.
Vi pratar lesbiska fördomar, ätstörningar, hur det gick till när tjejerna träffades för första gången och om hur det var att medverka i SVT serien ’Flator’ såklart.
– Så hur gick det då till när ni två träffades?
Charlotte: Vi träffades genom att Mirella var tillsammans med min dåvarande bästa vän. Att man inte kan styra över kärlek och attraktion blev väldigt tydligt och ångesten var ett faktum. Men idag är alla bra vänner vilket känns underbart!
– Hur länge har ni varit tillsammans?
Charlotte: Vi har inget riktigt datum när vi blev tillsammans. Men vi började ju ses i början av 2007, så det blir väl lite mer än sju år? Men det känns inte alls så länge. Vi är fortfarande nykära i perioder.
– Så hur ser en helt vanlig dag ut i era liv tillsammans?
Mirella: En vanlig dag? Det finns inga vanliga dagar. Alla våra dagar ser så sjukt olika ut eftersom vi båda har så många projekt på olika håll. Sen hittar vi på mycket saker tillsammans. Vi går på konserter, reser, går på bio, kollar på film, går ut och fotar och vi filmar också saker hela tiden.
Charlotte: En vanlig dag kanske vi är hemma och tittar på film eller går på bio. Eller träffar mamma eller åker in till stan. Vi kollar på film varje dag i alla fall, det är ett faktum! Vi har minst typ fem serier vi följer.
– Vad är det viktigaste i en relation tycker ni?
Mirella: Tid för varandra!
Charlotte: Att man är ärlig och får vara sin egen individ. Och att man även är bästa vänner! Med jävla massa romantik inbakat!
Mirella: Ja, man får inte glömma att pussa på varandra.
Charlotte: Beröring är sjukt viktigt! Att man får en kram eller smekning över armen spontant när man står och lagat mat till exempel. Sånt glöms ju annars bort i ett långvarigt förhållande.
– Bråkar ni ofta?
Charlotte: Nu bråkar vi typ aldrig men tidigare bråkade vi rätt mycket. Vi bråkade typ dom fyra första åren när vi inte kände varandra så bra. Jag tror alltid man bråkar mer i början av ett förhållande innan man lärt känna varandra.
Mirella: När man lärt känna varandra så vet man ju vad som stör den andra människan och då kan man undvika sådant.
– Vem av er är den första att säga förlåt då?
Charlotte: Man är även mycket mer svartsjuk i början när man är mer osäker och inte riktigt vet vart man har varandra. Mirella är typ alltid den första att säga förlåt. Oavsett vem som började bråket.
– Okej så verkligen ingen av er är svartsjuk?
Charlotte: Ingen av oss är särskilt svartsjuk nej.
Mirella: Charlotte är mer svartsjuk!
Charlotte: Nej ingen är svartsjuk! Haha!
– Okej vi släpper det. Härligaste minnet ihop då?
Mirella: Jag tycker bästa minnet har varit Summerburst. Jag älskar när det är sommar i Stockholm och man är ute sent på nätterna! Sen när vi varit på olika road trips och när vi gått på konserter tillsammans. Typ Tiësto och Crystal Castles främst. Och att spela in serien ’Flator’ har ju också varit as kul!
Charlotte: Ja! Och när vi plockade svamp i skogen på Ljusterö och det kom älgar typ två meter framför oss! Sen i somras när Mirella visade mig hur man fiskade för första gången i mitt liv. Och sen när vi var på Disneyland i Paris förra sommaren. Wow! När jag åkte bergochdalbana för första gången med 360 loops! Det var Mirellas förtjänst för hon tvingade mig.
Mirella: Ja just det! Och jag tyckte det var så jälva nice när vi var i Amsterdam första gången tillsammans på alla hjärtans dag 2008.
– Låter ju verkligen som att ni har mycket kul i bakfickan ihop. Men har ni några tips till andra par som kanske känner att den där tråkiga vardagen är rätt så svår att få ihop?
Mirella: Stäng av mobilen! Gör nått kul tillsammans! Lek en lek, dansa eller spela ett spel. Det är mina bästa tips i alla fall. Prata med varandra och hitta på saker tillsammans. Det kan vara vad som helst. Gå ut utanför hemmet och häng utan att bli störda av någon form av elektronik.
Charlotte: Res iväg tillsammans ofta! Man behöver inte åka så långt. Vi var till exempel i Warszawa nyligen för 200kr flyg tur och retur för två personer. Superbilligt och as kul!
– Drömmer ni om barn? Giftermål kanske?
Mirella: Ja absolut. Vi älskar att ha fest så därför vill vi gifta oss! Haha! Och ja, det är klart att vi vill ha barn någon gång, i framtiden.
Charlotte: Jag pendlar varje dag i barnfrågan. Jag vill ha villa och massa kids och sen vill jag vara självständig och barn fri med Mirella. Och gifta mig vill jag göra, men först blir det förlovning.
Dom berättar att dom aldrig stött på några fördomar under deras tid tillsammans. Och att det aldrig har varit någon som blivit sur eller sagt något taskigt när dom setts ihop. Förutom en gång på Slussen i Stockholm när tjejerna stod och kramades. Då kom det fram ett gäng killar och frågade om dom inte tillsammans skulle åka till något hotell i närheten.
Charlotte: Dom började stryka oss över ryggarna och hålla på. Och när Mirella sa ”Alltså vad gör ni? Vi har varit tillsammans i 7 år så ta inte på min flickvän! Det är inte okej!” så såg killen som var mest närgången väldigt förvånad ut.
Mirella: Det kanske är en fördom vissa har. Att folk inte tror att vi har varit tillsammans så länge i ett seriöst förhållande för att vi är två tjejer?
Charlotte: Många ser nog tjejer som är tillsammans som om det inte är på riktigt. Som om vårt förhållande bara är en fas och en liten rolig upplevelse vi har ett tag för att sen gå tillbaka till killarna. Jag kan uppleva att människor tycker att två tjejer som är tillsammans inte är lika ”på riktigt” som en kille och en tjej.
– Vad vill ni säga till dom som lever i en relation tillsammans med någon av samma kön som inte vågar gå ut med detta öppet av rädsla för vad familj, vänner och andra ska säga?
Mirella: För mig var det ju så, men våga! För man mår sämre av att gå runt med en sådan stor hemlighet. Man mår ändå dåligt med hemligheten och förlorar man vänner när man berättar så är det ändå inga riktiga vänner.
Och det är klart att det är jobbigt om man känner att man kommer förlora familj, men summan av kardemumman är att man inte blir en annan person bara för att man berättar att man är homo eller bi. Man mår ju för jävligt av att gå runt och vara kär i någon man inte kan berätta för sina nära och kära om.
– Charlotte, du har ju en välbesökt blogg där du ofta svarar på frågor om hur det är att vara lesbisk. Känner du ett ansvar som offentlig bloggare att vara någon typ av förebild/förespråkare för andra flator?
Charlotte: Jag får ofta läsarkommentarer där främst yngre tjejer skriver att jag är en sådan bra förebild, vilket är underbart att få höra! Men då är jag snarare en bra förebild för människor i allmänhet och inte för att jag är lesbisk. Att vara en bra förebild är väl att vara en väldigt bra människa som andra ser upp till?
Hon berättar att hon inte är någon moraltant utan snarare lite av en hippie som gör minst lika mycket dåligt som bra. Att hon sällan tänker sig för när hon skriver sina blogginlägg utan att allt kommer direkt ifrån hennes inre och att då vad som helst kan komma ut.
Charlotte: Men om folk tycker att jag är en bra förebild så är ju det underbart eftersom jag verkligen är mig själv till 100 %.
– Ni har ju båda synts mycket den senaste tiden i SVTs programserie ’Flator’. Och där får vi se dig Charlotte handskas väldigt mycket med din ätstörning. Berätta.
Charlotte: Jag började spy efter att jag ätit när jag var ungefär 15 år. Sen så har det fortsatt och jag har på så sätt kunnat hålla en, för mig, låg vikt.
Jag är naturligt av det rundare slaget och blev mobbad när jag var liten. Dom kallade mig för ”mount everest” och ”köttbullen” och ingen ville vara ihop med mig. Jag blev alltid vald sist i lagen på gympan osv.
Det var inte förens Charlotte började gå ner i vikt och bli smal som hon upplevde att folk började intressera sig för henne. Hon passade in i samhället på ett helt annat sätt än innan, och det var inte fören förra året när hon tillslut inte kunde blunda för alla fysiska problem som hade uppkommit efter tio års inre egen misshandel som hon sökte hjälp.
Charlotte: Då hade jag extrem B12-brist, spruckna mungipor och spottade blod efter varje gång jag spytt. Jag såg myrornas krig typ hela tiden och var väldigt svag. Jag hade massor av problem med magen, och det kändes som knivar som stack in i mig varje gång jag satte mig ner. Jag hade en ständig klump i halsen precis som om en stor köttbit eller nått hade fastnat där. Jag hade tretton hål i tänderna och var alltid retlig med en väldigt kort stubin.
Listan kan göras lång. Hon började gå i KBT-behandling hos en psykolog och skrevs in på Mandometerkliniken i Danderyd vilket man även kunde få ta del av i serien ’Flator’.
Charlotte: Det var fruktansvärt ångestladdat att behöva äta sex gånger per dag utan att få spy efteråt. Och att gå upp i vikt och inte kunna ha några av sina kläder. I början hade jag en ständig tryckande ångest och jag har aldrig mått så psykiskt dåligt som då.
Hon berättar att det har varit det bästa respektive sämsta hon varit med om. Det där med att söka hjälp. Men när hon äntligen började känna riktig glädje igen efter några månader på ätstörningskliniken så grät hon ofta av lycka. Det kändes som om livet började och hon har nu lärt sig att ens lycka inte sitter i vikten, utan att den kommer inifrån.
– Hur har Mirella stöttat dig i det här?
Charlotte: Hon har varit så sjukt underbar och har stöttat mig igenom allt. Jag har varit hysterisk och mått för jävligt, men hon har haft så otroligt bra tålamod med mig. Hon är underbar och efter detta helvete tillsammans vet jag att vi kommer vara tillsammans hela livet.
Mirella: Jag har försökt att ha mycket tålamod. Och peppa Charlotte och ställa upp för henne och finnas där när hon behöver hjälp.
– Ett program som “Flator” var för mig personligen ganska så nyttigt eftersom jag själv är bög men har aldrig riktigt bekantat mig särskilt mycket med lesbiska innan. Är det så att det finns mycket fördomar om er? Det kanske till och med finns någon särskild myt ni vill slå hål på här och nu?
Mirella: Att folk antar att en är ”mannen” i förhållandet och att ”mannen” då är den dominanta.
Charlotte: Ja och att man är manshatare! Suck! Jag älskar män och jag har massor av fina killkompisar!
Mirella: En annan grej folk verkar tänka är att man blir lesbisk för att man inte kan få en kille.
Charlotte: Haha, det är bullshit!
– Jag tänkte just fråga det. Så fördomsfullt av mig. Men jag gör det ändå. Är någon av er ”mannen” i förhållandet eller finns det kanske inte något sådant i en lesbisk relation?
Charlotte: Haha, här kom den! Nej! Mannen i förhållandet, vad betyder det? Egentligen? Att en är dominant?
Mirella: Om kvinnan är den dominanta i ett heteroförhållande, är hon då mannen i förhållandet?
Charlotte: Jag är tjej och Mirella är tjej. Ingen man här inte. Men Mirella är mer en gentlekvinna. Håller upp dörrar och bär tunga kassar. Det kanske är manligt? Jag tycker i och för sig att det är mer hyfs än manligt i så fall.
Jag känner mig genast dum och korkad som har frågat en sådan fråga. Men att dessa två tjejer har svar på tal är det ingen tvekan om, så jag antar att det inte gör någonting. I stället frågar jag till sist vad dom nu har på gång framöver. Vad händer nu? I sommar?
– Något roligt att dela med er av till alla nyfikna?
Mirella: Allt roligt vi ska göra i sommar! Vi var lyckliga nog att få biljetter till Fusion Festival i Tyskland. Vi kommer även åka på en road trip och så ska vi på Summerburst och till Italien där mina föräldrar bor.
Charlotte: Ja! Och min första singel med bandet Ivory Stone kommer ut i sommar! Den heter ’Nothing Hurts’ och den presenteras även i ’Flator’-serien. En underbar sommar väntar.
