Morgondagens program handlar egentligen bara om en enda tävlande. Det enda svenska folket och kritikerna må bry sig om klockan 20:00 i morgon på SVT 1, är om en viss Saade lyckas med sin så kallade comeback eller inte. Blir det en direktresa till Globen? Kanske en mellanlandning i Andra Chansen? Eller rentav en kortslutning redan i sitt egna lilla ufo. Eller det medier redan så häpnadsväckande har döpt till ”dödsrampen”. Ja kära ni, nu är vi igång.
Detta är ju så klart helt omöjligt att redan nu sitta och sia om. Vi erfarna schlagertittare vet av tidigare erfarenheter att man aldrig, eller mycket sällan, vet hur slutresultatet presenteras och ser ut när Lördagskvällen väl börjar lida mot sitt slut. Det kan antingen bli precis som man vill. Eller också – ursäkta uttrycket – gå käpp rätt åt helvete.
Men att bidrag nummer 7 inte ska gå hem känns ungefär lika troligt som att Sanna Nielsen någonsin kommer lämna schlagern. Och varför är det så? Tja, jag ska fatta mig kort. 1. Tonårstjejer. 2. Tonårstjejer. 3. Tonårstjejer och deras mobiltelefoner. Att behöva tävla i samma deltävling som Eric Saade är ungefär som att delta i ett lotteri. ”Vilka av oss andra tävlande får möjligheten att gå hand i hand med Saade direkt till final?” ”Vilka av oss får smaka en klunk på Eric Saades sedan länge väl kylda champagne?” Och redan vid den analysen är ungefär hälften av första startfältet strukna från den listan. Sad but true.
Men förutom ”du vet vem” då? Vad har vi annars att se fram emot? Ja förutom programledarna som troligtvis går upp som nummer två på listan om vem eller vilka vi mest ser fram emot, har vi ett par guldkorn som smyger sig fram någonstans där i bakgrunden.
Vad sägs om Molly Pettersson Hammar, som öppnar hela tävlingen med sin pop och soul låt ”I’ll be fine”. En nybörjare i dessa sammanhang, men helt klart en underdog som troligtvis kniper andra biljetten till final. Åtminstone borde hon göra det om vi röstar på kvalitet framför kändisstatus, gamla meriter eller fåniga barbiedockor.
Rickard Söderberg & Elize Ryd står för årets Eurovision bidrag, inga tvivel om det. Men det här brukar vara en låt som på sin höjd tar sig någonstans till mittenpartitet på röstningstavlan under Eurovision. Är det då värt att lägga några röster på undrar jag? Ja det avgör ju såklart bara ni, men tanken är väl ändå att vi vill vinna?
Jessica Andersson är tillbaka. Igen. Hör och häpna! Hon lär få jobba hårt för att bevisa svenska folket att hon är värd att röstas vidare för vad är det nu…. Sjätte gången? Skulle hon gå vidare beror det enbart på att hon heter Jessica Andersson. Låten och framförandet har vi nämligen sett tusen gånger om i den här tävlingen.
Hur som helst, nu är vi igång! Dags att sätta på sig schlagerboan och släppa loss. För helt ärligt. Oavsett vad vi kritiker tycker så tillhör vi i slutändan ändå dem som spelar sönder låtarna allra mest. Även dem vi dissat. Jag kan i ärlighetens namn i alla fall vara först med att erkänna ovanstående. Till alla tävlande: Jag älskar er alla. Nu kör vi!
